Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vill ha nu!!!!!

Denna vill jag ha: En stickande klocka designad av Sirene Elise Wilhelmsen. Men tyvärr har jag inte hittat någonstans att köpa den:(

Den stickar en maska varje halvtimme och på ett år har den stickat en 2 meter lång tub.

Här förklara Sirene hur man läser av tiden på den.

Den som vill veta mer kan googla på 365 knitting clock.

Ny bok

Nåja, ny och ny, den gavs ut 2007, men för mig är den ny iallafall 🙂 Boken heter Strik i faver – till Quinder med former.

 Har länge tänkt att jag skulle köpa den här boken och nu äntligen blev det av. Den innehåller beskrivningar till 12 tröjor och en kjol, från storlek 42 och uppåt. Alla beskrivningarna finns både för hand- och maskinstickning!!!! Flera av modellerna är stickade i sidled och formade med hjälp av delstickning/kilar. Boken är skriven av designern Bente Rønberg, en av tröjorna från boken finns med i Stickmagasinet nr 8. Hon finns med på Ravelry och här finns hennes hemsida: http://www.ausumlille.dk/. Där kan man beställa boken, garn och stickbeskrivningar.

Det ska bli roligt att så småningom testa att sticka någon/några av dessa tröjor.

Igår när jag vaknade efter att ha sovit hela dagen, pga av att jag jobbat natten, så stod den här spännande lådan i vårt matrum. Min man hade varit på loppis och när han åker på loppis utan mig så har han, som stående uppdrag att köpa alla stickmaskiner han kan hitta!!!! Ja, det är ju mest på skämt förstås, men igår så blev det faktisk en. Kul!!!

Att jag var alldeles nyvaken kunde inte förhindra att jag dök ned i lådan för att se vad han hade fyndat. En komplett stickmaskin från 60-talet gömde sig i lådan. Till och med hanboken fanns med!!! Den heter Turmix Unic och är gjord i Schweiz.

Upp på bordet, för närmare undersökning.

Den här sidan har man mot sig när man stickar.

Handboken är på tyska, vilket inte är mitt bästa språk, för att uttrycka sig snällt. Men jag lyckades montera upp och sticka lite på maskinen, trots min knaggliga tyska.

Tyvärr tog jag inga bilder på det, fast det var nog lika bra det, en massa tappade maskor blev det, men jag lyckades göra lite resårstickning.

Den här maskinen har ett väldigt annorlunda sätt att sticka resårer på. Piggarna som sitter framför huvudbädden ska dras upp vid tex uppläggning eller resårstickning. Garnet läggs då framför piggarna när man stickar. Resårstickningen går till så att man startar med att sticka två varv och sedan används en särskild kam för att ta tag i de understa garnögglorna, som ligger framför piggarna, lyfta garnet över och släppa det bakom piggarna. Sedan stickas ett varv till och proceduren med att lyfta/släppa upprepas. Sedan stickas ett varv till och lyft/släpp-momentet upprepas igen, osv. Ett ganska tidsödande sätt att sticka resårer på, men jag tror att när man väl fått in tekniken, så kan det gå betydligt fortare än att handsticka resårer och det är ju smart att ha funktionen inbyggd i stickmaskinen, då behöver man ju inte köpa en resårbädd till.

Garnspänningsmasten fungerade inte alls bra, det är helt enkelt nödvändigt att kontrollera spänningen för hand, nästa hela tiden och speciellt när man vänder med släden.

För den som är intresserad, så finns här lite mer att läsa om maskinen.

Fingerpåtning

För ett tag sedan sydde jag en långkofta av stickat tyg. Den har inte blivit särskilt mycket använd, då jag har tyckt att den var lite tråkig. Nu har jag piffat till den lite och hoppas att den blir mera använd nu.

Den har fått en blombrosch tillverkad av ett par tygremsor, ett broschspänne och en träpärla.

Sedan gjorde jag en knäppanordning av en fingerpåtad snodd och ett par relativt stora träpärlor.

 Fingerpåtat har jag inte gjort sedan jag var barn, då min mamma lärde mig detta. Till min förargelse hade jag glömt hur man gjorde, så jag var tvungen att fråga min dotter, eftersom jag visste att mamma har lärt henne också. Dottern kom ihåg 🙂 och fick visa mig ett par ggr innan jag kom igång. Det blir snygga stadiga snoddar med fingerpåtning, man kan tom använda dem som skosnören om man använder ett tillräckligt slitstarkt garn och drar åt dem ganska hårt.

Bilden kommar från Hemmets handarbetslexikon

Man kan använda en tråd, ca åtta ggr så lång som den önskade snodden eller två olikfärgade trådar, vardera ca fyra ggr så långa som den önskade snodden.

När man använder en tråd görs en löpknut mitt på tråden, om man använder två trådar görs en löpknut i änden på ena tråden.

Sedan sätts öglan på höger pekfinger, vänster pekfinger träs igenom öglan och fångar upp den fria tråden, (dvs den som inte bildar öglan över höger pekfinger).

Den första öglan släpps från höger pekfinger och dras åt. Nu ska det bara finnas en ögla på vänster pekfinger.

Trä höger pekfinger igenom öglan och fånga upp den fria tråden (dvs den som inte bildar öglan över vänster pekfinger).

Öglan släpps från vänster pekfinger och dras åt. Nu ska det finnas en ögla på höger pekfinger.

Så fortsätter man med att växelvis dra garnet igenom med vänster respektive höger pekfinger och dra åt varje gång man har släppt en ögla från ett finger.

När man ska lära sig detta är det enklast att använda två olikfärgade trådar för då är det lätt att se när man gör rätt.

Nyligen stickat

Jag var på symässan i Malmö för några veckor sedan och naturligtvis så trillade jag dit på en del av Ullcentrums garner, som alltid 🙂 Det blev en raglankofta i den ena färgställningen.

Utgångspunkten är Sussie raglankofta, här har jag lagt till kilar i sidorna och gjort långa ärmar, sedan fick koftan virkade kanter och en knäppning med ”norska spännen”. Det här garnet kändes mjukare jämfört med hur Ullcentrums garner brukar kännas. Jag tvättade upp koftan i mycket hett vatten för att få ullen att ”fluffa upp” ordentligt och resultatet blev en jättemjuk och gosg kofta som redan har hunnit användas en del 🙂

Sedan har jag stickat en mohairväst till mig själv också. Den är stickad i ett återvunnet mohairgarn som kommer från en tröja jag köpte på Myrorna för flera år sedan, just med tanken att återanvända garnet. ”Pälskanten” kunde gärna ha varit bredare, men jag hade bara ett nystan av det här garnet i gömmorna, så det fick duga så här. Den här västen har jag också hunnit använda en hel del redan och jag har konstaterat att någon form av knäppning skulle behövas, kanske ett par små diskreta hyskor. Bortsett från det så gillar jag verkligen den här modellen 🙂

En bekant till mig beställde en tröja. Hon hade en mycket bestämd uppfattning om hur den skulle se ut och tog med sig en liten nätt kofta, denna ritade av och gjorde till ett mönster för stickledaren. Vi hade beställt fyra nystan Noro Silk Garden Sock Yarn för att vara på den säkra sidan och tur var nog det, för när jag nystade upp garnet, så var det knutar/skarvar i varje nystan. Det hade väl inte gjort så mycket, om det inte hade varit för att, vid varje knut bröts färgsekvensen i garnet och hoppade abrupt från en färg till en annan. Det är ju mycket frustrerande när man har valt ett garn för dess vackra och mjuka färgövergångar. Det innebar en del pusslade med garnet för att få färgerna flyta fint. Det tycker jag inte är acceptabelt med tanke på vad det här garnet kostar. Jag tyckte dessutom att garnet kändes rätt strävt och var inte alls så mjukt som jag hade förväntat mig.

Sedan blev det till att sticka en provlapp, för att kunna ställa in stickledaren rätt. Den är stickad på grovstickaren med spänning 2.

Det här med färger är svårt, ingen av dessa bilder gör rättvisa åt färgerna trots rätt mycket bearbetning, men de får duga. En liten nätt kofta med pärlemoknappar och virkade kanter blev det och jag måste säga att garnet ”växte” ju mer jag arbetade med det. Jag gillar verkligen färgspelet och de mjuka övergångarna, det ser ut som om det vora målat med akvarellfärger och så blev det mycket mjukare efter ”VARM” tvätt med balsamschampo.

Till koftan gick det åt 222 gram så det blev ju rätt mycket garn över. Det fick bli en väst och ett par pulsvärmare också, fast pulsvärmarna missade jag att föreviga på bild. Västen är stickad på tvären med spänning 7, för att garnet skulle räcka och för att skapa ett luftigare material. En del av sjalkragen är stickad i ett mohairliknade garn vars blåa nyans exakt matchade det blåa i Norogarnet.

På det hela taget kan jag säga att både jag och beställaren blev mycket nöjda med dessa skapelser och det är ju roligt 🙂 Synd att Nora är så dyrt för jag hade gärna stickat med det flera ggr, trots nackdelar med de kapade färgsekvenserna.

Så mycket roligt det går att åstakomma med det stickade materialet  som grund 🙂

Var i garnaffären och hittade lite av Svarta fårets mohairgarn till ett bra pris. Tänkte att färgerna skulle passa bra till min mamma. Så det fick bli en liten väst/själavärmare/bäddkofta eller vad man nu vill kalla modellen.


Den är stickad i ett tunnt brunt mohairgarn och fick en sjalkrage i ett melerat garn som ger lite pälskänsla.  Den är förvånansvärt varm med tanke på att den är så lätt och luftigt. Inga knappar eller knapphål, så vill man bära den stängd kan man använda en ”hårpinne” eller en sjalnål eller så bär man den öppen. Västen är stickad på grovstickaren och med stickledaren. ”Pälsdelen” på kragen är tuckstickad, för att göra den lite fylligare och kanterna är rätstickade för hand.

Så här ser den ut bakifrån.

Mamma blev väldigt glad över sin nya väst 🙂

 Kedjeuppläggning är en mycket snygg och relativt snabb uppläggningsmetod som jag gärna använder tillsammans med en spetsbård i nederkanten på ett plagg. Som tex på den här klänningen som jag skrev om här.

Med kedjeuppläggning får man sluten uppläggning, som är lite stadigare och mindre elastisk än e-uppläggning. Från rätsidan ser det ut som rad med liggande maskor.

Så här gör man :

Sätt släden på höger sida, sätt de nålar du ska sticka på, i delstickningsläge, dvs hela vägen ut.

Trä garnet i garnmasten. Gör en löpknut på garnet, trä i tungnålen/haknålen i löpknuten.

Börja längst till vänster. Håll garnet ovanför nålarna och tungnålen under nålarna, löpknuten ska vara bakom tungan på tungnålen.

Stick upp tungnålen mellan första och andra nålen, fånga upp garnet och dra ner det genom öglan på tungnålen.

Gå upp mellan andra och tredje nålen och fånga upp garnet igen och dra ner det genom öglan på tungnålen.

Fortsätt ”virka” runt alla nålarna utom den sista.

På den sista nålen sätts öglan som finns på tungnålen och garnet dras ned under denna nål och träs i släden.

Sen är det bara att börja sticka.

Efter att ha stickat ett eller två varv kan man göra kedjeuppläggningen igen, för att på så vis få en dekorativ kant, som på bilden ovan. Då kan det vara lämpligt att göra uppläggningen med separat garn, så att man slipper klippa av garnet som man stickar med. Tänk bara på att uppläggningen då ska göras mellen arbetet och stickmaskinen för att synas på rätsidan.

Statistik

För ett tag sedan skrev Sussie om att hon gillade att kolla statistiken för sin blogg, vilket fick igång mig också 🙂

Det är ganska kul, man kan tex se varifrån läsarna kommer, dvs säga om de har klickat på en länk på någon annan blogg för att komma till min blogg eller om de har sökt på google och hittat hit den vägen.

Här är några utländska bloggar som har länkat till flera av oss svenska maskinstickningsbloggare 😀

http://susyranner.wordpress.com/

http://stitchesandstrings.blogspot.com/

http://irmatricomaquina.blogspot.com/

http://strick17.blogspot.com/

http://rettogvrangstrikk.blogspot.com/

http://strikkemaskinenogjeg.blogspot.com/

Lite kul!!!!!!