För ett par månader sedan roade jag mig med att sticka några sjalar, har bara inte blivit färdig till att blogga om dem förrän nu. De är alla är stickade på grovstickaren.

Här är en detajbild av den gröna sjalen, stickad i Cecilia från Svarta Fåret. Ett ganska trevligt garn bestående av 55% Bomull, 33% Viskos, 14% Lin, 110 m/50 g. Den är stickad i tuckspets. Jag har tidigare skrivit om den tekniken i ett annat inlägg. Tyvärr så funkar inte tuckspets så bra till garner i naturmaterial, det ska nog helst vara syntetgarner, så att man kan ”döda” garnet, för att på så vis få spetsmönstret att framträda tydligare, samt motverka materialets tendens att rulla sig. Hur man gör det har jag beskrivit i det här inlägget. Den här sjalen rullar sig med den ”finaste” sidan inåt, trots pressning. Men den kommer nog till användning iallafall, för mjuk och skön är den
Garnet blev över när jag stickade den här Ok-tunikan:

Ok-tunikan är stickad efter Sussies beskrivning. Det är en av mina favoritbeskrivningar som jag gärna återkommer till gång efter gång. Den som vill läsa om de tunikor jag har stickat tidigare kan söka på tunika, i sökrutan längst upp till höger.

Här är en detajbild av den melerade sjalen, stickad i ett underbart mjukt ”strumpgarn” bestående av 80% Merinoull och 20% nylon, 420 m/100g. Min mamma köpte det hos Fredsminde Unika Design på Bornholm i somras. Jag tyckte att garnet var alldeles för fint för att sticka sockor av så det fick bli en sjal och ett par pulsvärmare. Tyvärr rullar sig sjalen med den ”finaste” sidan inåt, precis som den gröna.

Pga. att jag stickade sjalen först så fick jag lite garnbrist då jag skulle sticka pulsvärmarna, så jag fick göra dem lite kortare än orginalet och så fick de virkade kanter i ett melerat lite ljusare sockrestgarn jag hade i gömmorna.

Den svarta sjalen är stickad i Ullcentrums ljuvliga Silk Cashmere, 350 m /50 g , som jag fick av Sussie (tack Sussie
) för ett bra tag sedan. Jag använde hela härvan, så det blev en ganska lång sjal. Här har jag testat en teknik, som kallas för ”racking” i Brother-maskinernas engelska manualer. Det är en form av patenstickning, där man lämnar vissa nålar tomma och använder ”racking”-handtaget för att flytta resårbädden sidledes enligt ett särsklit system. Men jag tror att jag ska förklara detta utförligare i ett separat inlägg senare. Jag blev mycket nöjd med den här sjalen, fast den som jag stickade till Sussie i mullbärsilke från Ankis Design blev ännu bättre, vilket beror på att det garnet är mycket slätare och glansigare.

På det här provet stickat i ett tunnt akrylgarn framträder mönstret tydligt.